DRÖMMAR, VERKLIGHET OCH TRÄNING

I lördags var vi och tittade på Lejonbols kennel.
De föder upp Samojed och Eurasier.
Jag fick ett väldigt bra intryck av Samojeden, även om Tjuren tyckte bättre om Eurasiern.


Eurasiern är en ny ras som jag tidigare inte hört talas om. Den är en blandning mellan chow-chow, wolfspitz och samojed. Oerhört fina hundar, men de var ganska reserverade av sig. Och en reserverad hund hör inte hemma i en barnfamilj där det ränner kompisar in och ut.

Samojeden fick jag därmot ett bra intryck av. En kontaktsökande hund, glad och sällskapligt. Kräver dock mer stimulans än en Eurasier.





Tiken som syns bredvid Prinsessan väntar valpar vilken dag som helst. Valpar som blir leveransklara i juni.
Nu är det vissa beslut som måste tas. Tjuren säger sig vara villig att vi köper en valp, under förutsättning att jag är villig att omplacera hunden om det inte fungerar med hans allergi. Han kände inte av något när vi var där, och då blev han ändå slickad och hade närkontakt med hundarna.


Jag kan inte direkt påstå att jag känner att jag vill omplacera en valp om Tjuren visar sig bli allergisk ändå. Och här står jag nu. Jag vill inte köpa en hund som jag blir tvungen att göra mig av med. Visst det kan gå jättebra som det gjort med katterna.
Fördelen med samojeden är att det är liksom gjord för att vara ute. Om jag tvättar den ofta och vi dammsuger dagligen (vilket vi gör ändå) så kanske det fungerar.
Men som tankegångarna går just nu så kommer vi ha en valp till sommaren.

Från det ena till det andra är träning. När läkaren bekräftade min fibromyalgi och talade om att prioriteten före allt annat måste vara att jag rör på mig, och tränar lätt, så har jag lyckats börja träna. Jag började med 10 minuter på crosstrainern. Då var jag död och sedan kunde jag knappt gå dagen efter och hade jätteont.

Nu tränade jag för första gången 40 minuter och kände mig lika död som första gången. Men jag har inte ont. Det känns ganska bra. Så jag är glad...