När Tjuren åkte till Indien första gången var jag livrädd. Jag avskydde verkligen när han var borta. Jag tyckte inte om att han tränade heller för det innebar att han var borta på kvällarna. När Tjuren var i Indien första gången var han borta i 3 veckor. Andra gången var han borta i 2 veckor. Nu är han i Japan 1,5 vecka. Och skillanden från första frånvaro till dagens är väsentlig.
Ingenting påverkas. Han kommer inte hem på kvällen, det är enda skillnaden. Barnen har inte frågat efter pappa. Buspojken var lite sur i början för att han alltid är borta. Det är ju så barn upplever. Tjuren själv upplever inte alls att han är borta speciellt mycket. Men barnen upplever att han alltid är borta. Men de verkar ha vant sig nu. Allt är lugnt. Som vanligt.
Jag mår väldigt bra. Jag är lite upprörd över att jag gått upp ytterligare ett kilo sedan mitt sista inlägg om viktuppgången. Det är väl bara att inse att jag måste lägga om kosten helt om jag ska gå ner i vikt. Men eftersom viktuppgången inte syns eller känns mer än på vågen så tar jag det lugnt. Det viktigaste är att jag mår bra och inte att jag framkallar ätstörningar som jag alltid får när jag ska gå ner i vikt.
Jag tränar på. Mest för mitt måendes skull, och för att jag somnar bättre med närmare en timmes träning. Idag skippar jag dock träningen. Jag har hållit på i trädgården idag ( och gudarna ska veta att det är ett heltidsjobb om man ska få den i form) så jag har inget dåligt samvete.
Jag bara njuter av våren, värmen och att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar