Motarbetad av kroppen

Jag skulle vilja skriva om allt bra jag varit med om sedan jag bloggade sist. Som ledarskapskursen. Som hur bra det har fungerat att driva förskolan (tillsammans med personal) trots sjuk personal och att allt har fungerat över förväntan.
Men det jag väljer att skriva om är om min förbannade kropp. Eftersom vi haft sjuk och ledig personal så har vi andra fått hoppa in och stötta upp. Det innebär att jag som i normala fall är 20 timmar i barngrupp har varit 35 timmar i barngrupp och inte alls kunnat ta det administrativa som jag borde. Jag vet inte om min heltidsvecka bär skulden till min försämrade kropp men sedan tre veckor tillbaks har jag inte bara "träningsvärk" och feberkänslor. Jag har ont. Rejält ont. Riktig smärta. Inte bara sådan som går att tänka bort.

Jag har fått mycket sämre greppförmåga. Jag kan tappa saker "bara så där". Jag kan knappt hålla en penna. Det har hänt flera gånger att jag varit nära att trilla, utan någon som helst anledning. Jag tappar balansen.

Det gör ont när jag rör armlederna och handlederna. Det gör ont i fot och knäleder. Det handlar alltså inte bara om "träningsvärk" längre. Det gör ont att röra på kroppen. När jag försöker träna Pilates (som normalt sett gör att jag mår bättre) gör ont. Att vrida på händerna gör ont. Jag upplever också att min tal har blivit sluddrigare. Det är ingen som sagt något, men i det tal jag hör i mina egna öron känns sluddrigare, vilket gör att jag försöker tala tydligare.

Ibland känns det verkligen som om jag inte ens med tanken kan kontrollera kroppen. Jag kan tex inte skriva för hand längre. Jag kan inte greppa pennan, eller åtminstone ganska sällan, och när jag kan det så kan jag inte skriva snyggt. Som bäst mår jag på morgonen, då har jag inte ont, eller jag vaknar sällan med smärta.

Tack och lov har jag läkartid om en vecka. Jag hoppas bara att jag inte blir nonchalerad. Mitt förtroende för läkarvården är inte den bästa.