Tacksamhet

Att känna tacksamhet i livet är inte vad som präglat mig. Snarare har jag varit en människa som alltid sett glaset som halvtomt istället för halvfullt. Jag har präglats av en offermentalitet, där jag gjort mig själv till offer utan att ens reflektera över det.
Alla mina missfall skyllde jag på Gud. Jag hatade Gud. Och den inställningen rimmade illa med att jag inte tror det minsta på Gud. Att inse att "shit happens" låg inte för mig.
Våldtäckten...den var mitt fel. Inte förnuftsmässigt...men de verbala och psykiska övergreppen för 20 år sedan...jag tyckte det var synd om mig.

Numer är inställningen en annan. Jag försöker se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Jag försöker se möjligheter istället för begränsningar. Men det går inte i alla tillfällen och alla situationer.

Jag är så glad för mitt jobb. Jag har verkligen utvecklats som människa och i självförtroende.
Idag så fanns en autograf från Danny på förskolan. Ungarna var extas. Och som vi dansat till låtarna från Melodifestivalen.

Solen har varit på besök och det har varit rena våren idag. Och jag har promenerat i vårvädret.

Och trots att vi fortfarande har en hel del snö kvar så finns det ett par snödroppar i en del av trädgården där snön försvunnit. VÅR!


Sedan har vi de situationer jag har svårt att se det positiva.
Efter ytterligare ett grundligt läkarbesök så är det lagt kort som ligger. FIBROMYALGI.

Jag fick en stor mängd alvedon som jag ska ta varje dag i 6 veckor. 1 gram*4. Jag trodde hon skämtade. Och så ska jag börja med en speciell sorts antideppressiva.
Sedan var jag tvungen att börja träna. Jag ska inte ta ut mig. Inte flämtig.

Men regelbundet antingen 4*10 min alt 2*15 eller ännu helst 1-2 30minutare om dagen promenera, simma eller cykla, träna lätt.
Hon ansåg att det är prio ett. Oavsett hur ont jag har, hur dåligt jag mår så ska jag bara göra en sak den dagen så är det att träna. Träningen är tydligen,enligt henne, en förutsättning för att smärtan på sikt ska bli mindre och att muskler och leder inte blir försoffade.

Även om jag vet att 20 minuter på crosstrainern gör mig "sjuk" så är det det som som ska prioriteras. Min förkylning är tydligen ett symptom på fibron och inte något som ska påverka min träning. Så nu måste jag komma igång lite lätt, vare sig jag vill eller inte. Och har jag så ont att jag knappt tar mig till jobbet, så ska jag ändock göra 10-30 minuter.......

Tänk vad smal jag kommer vara till sommaren!