Ny blogg

Jag överger denna bloggen till förmån för en ny på en annan adress, som kommer vara lösenordskyddad. Är ni intresserade av att följa den så skriv en kommentar här med er mailadress så får ni den nya blogg adressen och lösenordet.

Börjar närma sig

Det börjar närma sig med hundköp. Nästa vecka hämtar vi hunden. Spännande, spännande. 
Just nu funderar man på namn.  Jag har några förslag och hade jag fått bestämma så hade jag nog ganska lätt kunnat hitta namn till hunden men nu är vi ju några stycken. Mina namn förslag är hittills följande:

GALLIANO

HAMLET

MARTINI

MILO

RAMSES

SHADOW

DIESEL

DEXTER

BAILEY

Av någon anledning har jag fastnat för antingen Dexter, Bailey eller Milo. De är de namn som står högst på min lista.  Tjuren hade ett namn förslag; Uno. Det förkastade jag med en gång.  När jag väntade Studsbollen så ville jag att han skulle heta Kevin, medan Tjuren föreslog namnet Halvdan.  Eh....

Har ni namnförslag till en Leonberger hane så fram med dem! 

Här svänger det snabbt

Igår när vi fick beskedet att det inte skulle bli någon samojed så rasade allt. Jag blev så ledsen..och jag tittade på kennlar i hela sverige om det var någon som skulle ha leveransklara valpar i sommar. Men icke...
Jag tittade på Leonbergers också. Jag har varit förtjust i Leonbergers och tänkte boka in ett besök hos en Leonberger uppfödare när Tjuren tyckte att vi kunde ta Samojeden.

Men i min förtvivlan tittade jag även på Leonberger kennlar igår. I dag så började jag inse att det inte skulle bli någon hund detta året. För det måste gå att tajma in ett valpköp med långsemester. Jag nämde för Tjuren att jag till och med kollat på Leonberger och han frågade om det var en ras jag kunde tänka mig, och på ett sätt är Leonbergern bättre eftersom den inte kräver samma stimulans och motion som Samojeden. Men så är det ju allergin att tänka på. Och som en händelse såg jag en kennel i Norrtälje som hade två lediga valpar. Tjuren tyckte att jag kunde ringa för ett besök. Jag var inte nödbedd. Och vi besökte dem idag. Först fick vi träffa mamman till valparna. En jättehärlig tik som fällde. Hon var så snäll och härlig, vi förälskade oss ganska snabbt i henne. Uppfödarna var seriösa och kunniga.

Det var uppfödarna som valde ut vilka valpar som skulle till vilka familjer och när de fick höra att vi hade tre barn så ansåg de att vi skulle ha den valp som bäst klarat valptestet. Det var en framåt nyfiken liten valp som var så lekfull. Förälskade mig med en gång.


Tjuren kände inte av någon allergi av hundarna, därmot pollen. Eftersom vi fick sånt väldigt positivt intryck av uppfödarna, mamman och valpen så bestämde vi oss redan när vi kom hem från uppfödarna att tinga valpen.


Så nu har vi tingat valpen. Lagom till skolavslutningen så blir vi hundägare!!! Hängde ni med?

Så jävla ledsen

Världen kan rasa snabbt. Hjälper inte att Eric Saade fick en välförtjänt tredjeplats i eurovision.

Vi skulle ju som bekant till uppfödaren för att träffa valparna idag. Hon hade 4 hanar och en av dem var tänkt till oss.
Så pratade jag med henne idag, och då berättade hon att valpen som var tänkt till oss inte hade växt som den skulle, och troligtvis var blind. Den gick på saker, och blev utmobbad av syskonen. Hon berättade att hon inte kunde sälja en sådan hund, utan pratade om att ev avliva den om den var blind. Vilket innebar i praktiken att hon hade 3 hanar och att det inte fanns någon till oss eftersom några hade varit före oss. Tackar de nej så finns det valp till oss.

Men världen rasade för mig. Jag har varit så ledsen. Jag skulle ju ta tjänstledigt och allt.

Visst finns det fler uppfödare, men svårigheten är att få det intajmat med semestern. Jag hade tänkt att vara hemma 6 veckor med valpen innan jag började jobba. Visst finns det valpar men i augusti. Eller valpar som planeras.

Men jag har semester i sommar. Och min semester måste jag tyvärr ta ut i sommar. Jag får inte spara den. Och att vara tjänstledig i 6-8 veckor för att köpa en hund känns orealistiskt rent ekonomiskt.

Så jag gråter och gråter. Jag tittar på andra raser. Men då är det ju osäkert med Tjurens allergi. Jag kan tänka mig Leonberger tex. Jag kan tänka mig många raser....men jag hade ju liksom siktat in mig på just denna. Just för att det kändes bra för Tjuren.

Min sinnesstämning och den lycka jag kände bara försvann. Plötsligt känns det nattsvart. Det blir ingen hund i år.....och det känns hur deprimerande som helst. *Snyft*

Spännande helg

Äntligen helg. Den här veckan har gått i trötthetens tecken. Det har varit sommarvarmt och härligt. Men jag har varit osedvanligt trött. Jag ser fram emot att få sova ut imorgon. I morgon kommer ju Eurovision finalen. Mina favoriter är Sverige, som i min mening borde hamna i topp fem. Irland, låter "Lipstick" sitter som klister och lämnar mig inte.
Och Azerbadjan lämnar mig inte heller. Men jag håller tummarna för Sverige eller Irland. Båda två är värdiga att vinna.

På söndag kommer vi åka och hälsa på uppfödaren. Då kommer vi troligtvis tinga en valp. Jag har nog sällan sett fram emot semestern så här mycket. Men jag är även lite rädd. Det blir ju ett helt nytt liv. Som att få en bebis igen.
Samtidigt kommer det bli så roligt att jag kommer kunna få ägna mig åt mitt intresse. Jag återkommer med rapport och bilder efter helgen.

Lycka!

Jag är just nu en av de lyckligaste människorna i världen. Vi köper hund till sommaren. Det blir en samojed. Jag har läst in mig på rasen och har inga tveksamheter på att hantera en sådan ras. Det ska bli jätteroligt.
Jag har tagit tjänstledigt en vecka innan semestern för att kunna få 6 veckors ledighet med valpen innan jobbet börjar igen.
Nästa helg kommer vi hälsa på valparna. Då är de fyra veckor gamla. En av dessa hanar kommer bli våran!!!
Mina föräldrar kommer ha barnen i ca två veckor. Vi lämnar barnen hos mina föräldrar runt midsommar och när vi kommer hem igen hämtar vi valpen. Då får jag rå på den i två veckor utan vilddjur hemma.
Jag längtar så mycket. Samtidigt njuter jag just nu extra mycket av de fördelar som jag får ge avkall på med hund...som sovmornar. Jag kan ligga och sova till 11-tiden.

Men jag märker redan nu att jag börjat ställa in mig på hundägarlivet. Nu tänker jag; "om jag hade haft hund hade jag gått ut nu". Nu har jag ingen hund så jag behöver inte gå ut. Istället tränar jag på Crosstrainern.

Jag är väldigt sugen på att försöka börja jogga lite lätt. Jag har laddat hem en app som hjälper en fram till 5 km. Jogga-gå intervall. Men jag är väldigt osäker på om mina knän fixar jogging om än så lätt.
Vi får väl se, jag har nya joggingskor iaf.

Just nu ser jag fram emot helgen när vi ska åka till uppfödaren och titta på valparna!!

Dåligt samvete

Ett personlighetsdrag som jag tror är gemensamt för de flesta som lider av mer eller mindre kronisk värk, och stressyndrom är att vi är ambitiösa människor. Det som är bra kan bli bättre, och det som inte är bra ska bli bra. En strävan efter perfektionism, oavsett om vi erkänner det för oss själva eller ej.

Att inte vara bra nog, eller känna sig bra nog skapar en stress som slutligen blir kronisk.
Jag har kommit igång med att träna nu. Det känns bra. Jag tränar på min Crosstrainer ca 50 min 3-4 ggr i veckan. Fast inte idag. Jag tränade i tisdags 50 min. Det kändes bra.
Idag därmot har jag varit trött, trött och åter trött. Det var jättejobbigt att komma upp från sängen i morse, när jag kom hämtat (en sjuk) buspojke från skolan, så gick jag hem och lade mig. Och jag sov från 14.30-17.00. Jättetrött.

Åkte och lämnade Prinsessan på dansen och hämtade igen en timme senare. Då bestämde jag mig för att träna ändå. 10 minuter var allt jag mäktade med.
Jag borde vara glad för att jag trots allt försökte. Men jag känner mig som en förlorare. Jag har dåligt samvete för att jag inte tränade i de 50 minuter som jag planerat för. Förnuftsmässigt vet jag att det är dumheter att ha dåligt samvete. Ändock är det det jag har.

Jag måste lära mig sluta ha dåligt samvete för allt jag inte lyckas med. Det är ju mycket jag inte lyckas med. Och förlorarkänslan drar ner mig. Jag har ju lyckats med mycket. För att jag missar ett träningstillfälle är ingen stor grej.

Nu går ögonen i kors. Imorgon öppnar jag förskolan så det är bäst jag lyssnar på kroppen och säger god natt.